Ryktet om min död är betydligt överdrivet

I Sälen, förmodligen utan både internet och kulinariska upplevelser (hej burksoppa?) - ses om en vecka!

Hemmagjord senap

Ibland rycker husmorsnerverna i mig (trots mina fjuttiga 18 år) och idag resulterade det i att jag blev av med min göra-egen-senap-oskuld. En ståtlig burk med äppelsenap står nu i kylen och gottar till sig, och nöjt konstaterar jag att det nästan var lika enkelt som att traska upp till ICA och köpa sig en burk.



Enkel äppelsenap
26 g bruna senapsfrö
26 g gula senapsfrö
1 dl vatten
2 msk äpplemos (eftersom jag var extra huslig gjorde jag mitt eget. Bara att koka sönder tärnat äpple med kryddor och sedan mosa!)
0,75 dl äppelcidervinäger
1 tsk honung
2,5 krm salt
1,5 msk rapsolja

Låt senapsfröna koka upp med vattnet i en minut och ställ sedan åt sidan i fem. Mixa (inget mortlande här!) sedan till krämig konsistens. Tillsätt allt utom oljanoch mixa lite till. Mixa lite till,mixa lite till,mixa lite till och tillsätt sedan till sist oljan. Häll upp på burkar och låt till sig några dagar i kylen.

Man tager vad man haver

Måndagsmiddag brukar innebära rester för min del eftersom alla i familjen är i väg på sitt håll och äter var för sig. Idag blev det sallad med örtkyckling som blev över från igår. Fräscht och gott!


Så var jag med matblogg!

Det var inte så svårt som jag trodde, det där med att skaffa blogg. Eller, matblogg, för det är ju det den här bloggen ska handla om. Mat. Äta. Hunger. Aptit!

Det vore milt uttryckt att säga att jag gillar mat. Jag snarare älskar mat, är besatt av mat. Redan som liten fick mamma använda brösttratt eftersom jag var så ivrig med att få bröstmjölk, och på den vägen är det. När jag växt ifrån bröstmjölken stod jag alltid och tittade på när mamma lagade mat, tills jag var tolv och kände att observationerna var över. Det var dags för nytt styre, det var dags att störta regimen. Mer och mer tog jag över mark i köket tills det hela var mitt territorium. Idag är jag 18 år, och har stått för matlagningen i familjen sedan erövringen som tolvåring. Love it!

Jag tänker på mat ungefär alltid. Alltid. Att laga, äta, prata, läsa, titta, tänka, drömma mat är det bästa jag vet. I den här bloggen tänkte jag dela med mig av allt det där. Hoppas ni har lika stor aptit som jag!


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0